Tuna el-Gebel

Print Friendly, PDF & Email

tuna el gebel

Nekropol: På västra Nilstranden 10 km väster om den gamla staden Hermopolis ligger Tuna el-Gebels vidsträckta begravningsplats. Här begravdes de heliga djuren i ett vittförgrenande system av underjordiska gångar (bl.a. ibisar och babianer, Hermopolis lokala huvudgud Thots heliga djus. De mumifierade ibisarna begravdes tillsammans i lerkrukor eller en och en i kalkstenssarkofager eller nischer som sedan doldes bakom lertegelmurar eller skendörrar. Längs in i gravgallerierna står t.o.m. en stor lådliknande stensarkofag efter en hög ämbetsman från Sentiden som lät sig begravas här bland djurmumierna. I en av katakombernas kammare står fortfarande en kultstaty i form av en babian av granit. Gallerierna var i bruk från  26:e dynastin till långt in på den ptolemeiska tiden och till anläggningen ett stort tempel i söder som längst bort bestod av en öppen byggnad där de heliga djuren vistades. Vattnet till de många vattentrågen hämtades upp från brunnen (intressant att gå ner i det djupa schaktet) med hjälp av den äldsta kända vattenvinschen (sakiya).

De präster och ämbetsmän som var verksamma lokalt fick också sin sista vila här. Samtliga gravar i nekropolen ligger ovan jord och den vackraste av dem är översteprästen Petoris och hans familjs gravtempel från omkring 300 f.Kr. En 20 meter lång stenlagd väg leder fram till templet där det står ett hornaltare. Själva byggnaden består av 2 rum, den tvärställda förhallen vars fasad utgörs av 4 kolonner med mellanliggande skrank samt det längsorienterade kapellet som delas av 4 pelare och, på bortre och främre väggarna av vardera 2 pilastrar. Templet vigdes åt den dödes far och bror och relieferna på utsidan av kolonnskranken är utförda med typiska gammalegyptiska menér medan relieferna i pranos däremot visar scener ur vardagslivet som är starkt grekiskinfluerade (personerna bär t.ex. grekiska dräkter). Här finns offerscener och här avbildas arbetande hantverkare och bönder. I kapellet längs in i gravområdet är stilen i bilderna åter rent egyptisk, med begravningsscener och motiv från det sakrala området. Petosiris träsarkofag med skickligt gjorda inläggningar med glasfluss i olika färger finns på Egyptiska museet i Kairo (2014, nedre vån., hall 49).

-Omkring den senare förgudligade Petosiris grav började man på den ptolemeiska tiden att anlägga en dödsstad med gravhus som efterliknade bostadshus och låg längs gatunät. Den grav som gör det starkaste intrycket av alla dessa mycket bevarade gravhus är isidoras frav (flickan drunknade ca 120 e.Kr.). Typiskt för gravarna är den grekisk-egyptiska blandstilen och stuckdekorationerna som skulle föreställa imitationer av den dyrare marmorn och alaqbastern.

Vid en ravin ovanför vägen strax norr om nekropolen står en av staden Amarnas 14 gränsstelar, det äldsta minnesmärket i Tuna el-Gebel. På den numera nästan oläsliga texten under en offerscen vid Atons solskiva medelar Echnaton sitt beslut att grunda en ny stad på orörd mark. Nedanför stelen står statyerna av den kungliga familjen uthuggna ur klippan. De döttrar som föddes efter klippstelens (stele A) tillkomst under Achnatons 6:e regeringsår avbildades i efterhand i relief bredvid den kungliga statygruppen. Ytterligare en gränsstele, i sämre skick, finns på den branta bergsklippan bakom gravhusen i Tuna el-Gebel och brunnsschaktet (stele B).

 

Lämna gärna en kommentar