Luxortemplet

Print Friendly

Det var Amenophis III, ”kättarfaraonen” Echnaton(Amenophis IV:s far och företrädare, som lät resa detta 190 meter långa och 55 meter breda tempel åt den thebanska gudatriaden AmonMutChons. Det byggdes parallellt med Nilen och förmodligen på samma plats som ett tidigare tempel. Att byggnaden inte låg axialt mot Nilen, vilket annars var det normala i de egyptiska templen, beror på att det var religiöst underordnat kulten i det stor Amontemplet i Karnak. I hieroglyftexterna framstår Luxortemplet som Karnaks ”södra harem” men enligt de reliefer med Optetfestens båtprocessioner som fanns inne i templet hade också Luxortemplet en landstigningsplats vid Nilen. Under befästningsarbetena vid stranden 1986 träffade man också på resterna av stenblocken från en gammal kaj.

Också här blev allt som hade med Amon att göra utplånat eller övermålat under Echnatons regeringstid till förmån för den nya guden Aton och strax intill byggdes också ett numera förstört soltempel. Amonrelieferna och kartuscherna återställdes sedan av Tutanchamon, Horemheb och Seti I medan Ramses II byggde anläggningen åt norr. Den som lade sista handen vid templet genom att bygga en muromgärdad gård och en sfinxallé till Karnak var Nektanebo I (30:e dynastin). Han bytte helt enkelt ut Ramses II:s äldre sfinxer (som fortfarande finns kvar framför Karnaktemplet i andra änden av allén). Romarna införlivade slutligen templet med sin fästning och hyllade sin egen kejsare här.

Ett besök i templet i Luxor blir även det en resa i det förgångna eftersom ingången (!) till tempelområdet ligger bakom Nektanebos sfinxallé och eftersom Ramses II:s byggnader är det första man möts av. Framför den mäktiga ingångspylonen (¤), som höjer sig i slutet av sfinxallén (3), sträckte sig en gång 2 obelisker mot himlen, uppställda av Ramses med anledning av ett jubileum. Kvar står numera bara den högsta, östra obelisken på en sockel översållad med babianer. Den västra skänktes år 1836 till Paris där den nu står på Place de la Concorde.

Av de ursprungligen 6 faraostatyerna i kolossalformat finns bara de 2 kvar som med dubbelkrona på huvudet sitter på reliefutsmyckade tronstolar på var sin sida om ingången samt en stående figur sramför den västra delen av pylonen. Framför den östra pylonflygeln ligger huvudet från ytterligare en staty med kungahuva (Klaft) och kungligt skägg. De knappt skönjbara grunda hålrelieferna i pylonen förhärligar åter igen det legendariska slaget mot hettiterna i Kadesch. Slagets förlopp skildras också på texten på pylonens nedre del. På västra delen visas överläggningarna inför striden och överfallet på hettiterna och på den östra ses Ramses och hans egyptier oförskräckt slå sig fram medan hettiterna och deras härskare vänder sig om i rädsla och flyr. På själva portalen syns farao Ramses tillsammans med tempelgudarna.

Mittscenen på östra pylonflygelns insida visar ”klättringen för Min” där det i själva verket handlar om att resa ett festtält åt den ityfalliska fruktbarhetsguden och kronprinsen ses klättra upp för södlinorna till mittstolpen.

Bakom pylonen öppnar sig ramses II:s stora gård (5) som är omgärdad av kolonnader som bärs upp av sammanlagt 74 papyruskolonner med slutna kapitäl. Ungefär hälften av de sittande och stående (delvis mycket välbevarade) kolossalstatyerna mellan kolonnerna hade ursprungligen tillhört Amenophis III men orättmätigt övetagits av Ramses och hans familj. Resten av dem nytillverkades under Ramses II. Kolonner, bjälklag och väggar är dekorerade med religiösa texter och reliefer, gudar samt offer- och processionsmotiv. Relieferna på västra och södra väggarna är inte bara ovanligt vackra utan också mycket upplysande för en nutida besökare. Här ses en högtidlig procession med prinsar, präster och offerdjur röra sig mot en med flaggor festligt smyckad pylon, avbildad som den ursprungligen såg ut.

Inbyggd i gårdens norvästra hörn återfinns Thutmosis III:s kapell (6) (eller Hatscheptsuts?) som ursprungligen var en fristående byggnad framför Amenophis tempel. Det var Ramses II som gav den tredelade helgedomen för gudarnas båtar dess reliefutsmyckning och de graciösa papyrusknippekolonnetterna på fasaden går eventuellt tillbaka till Mellersta riket. På andra sidan, i gårdens nordöstra hörn, reser sig den av muslimerna högt vördade helige Abu el-Haggags moské (/). Den regelbundet återkommande festen till hans ära påminner mycket om den fornegyptiska Opetfesten. Passagen in till Amenophis III:s överväldigande pelargång (8) går mellan 2 kolossalstatyer av Ramses II. Pelargången består av 14 papyruskolonner med öppna kapitäl som parvis bär upp takplattan med arkitraven och påminner både i utseende, uppställning och format om mittskeppet i stora pelarsalen i Karnak. De delvis mycket välbevarade väggrelieferna på västra väggen härrör från Tutanchamon medan relieferna mittemot huvudsakligen är ett verk från Horemhebs tid.

Mellan nordvästra och nordöstra hörnet kan man följa en mycket levande skildring av Opetfesten. Varje år när Nilen började stiga färdades Amon, gestaltad av sin avbild i Karnak, med sin båt till det ”södra haremet”, templet i Luxor. I sällskap hade han kultbilderna av Mut och Chons och han åtföljdes av farao, präster och ämbetsmän liksom en stor skara människor som alla bar fram offer och hyllade honom med olika festligheter under hans vistelse i templet. Just den här väggen hör till de vackraste någonsin i egyptisk reliefkonst och förtjänar att studeras närmare också för den stora detaljrikedomen vilken man kan se spår av även under Amarnatiden (jfr den rekonstruerade Echnatonväggen i Luxormuseet).

Amenophis III:s gård (9) omges av en delvis mycket välbehållen dubbel pelargång av papyruskolonner och leder fram till templets förhall (20) vars tak en gång bars upp av 32 papyruskolonner. Relieferna visar Amenophis inför de thebanska gudarna som här får offergåvor även av personifikationer av Egyptens förvaltningsdistrikt. På arkitraven kan man tydligt se att namnet Amon först mejslats bort och sådan åter satts tillbaka i Amenophis III:s kungakartusch  (som egentligen betyder Amon-hotep = ”Amon är tillfreds”).

Nästa rum (11) omges av sidorum samt kapell åt Mut och Chons och var förmodligen den plats där den heliga båten stod. Under Diocletionus (regent 284-302 e.Kr.), när luxor var garnisonsstad, inreddes rummet för romarnas kejsarkult. Man tog bort några av kolonnerna, byggde in ett altare och dekorerade väggarna med bilder av kejsaren när han hyllas av sina soldater. Rester av målningarna finns fortfarande kvar. Under Echanton skadades relieferna i födelserummet (12) svårt. Här visas hur Amenophis avlas och också hand födelse och man kan fortfarande ta del av den myt på vilken farao grundade sin ställning som konung och gud.

Bildberättelsen hade utvecklats av drottning Hatscheptsut (i dödstemplet i Deir el-Bahri i Västra Thebe) som därmed ville bevisa sin legitimitet som kvinna på den faraotron som hon tagit över från Thutmosis III. Scenerna i sekvensen är: Hathor och Mutemwija, Amenophis III:s mor – Amon talar med ThotAmon och Mutemwija tillsammans på en av Selkis och Neith buren säng – Amon och Chnum – Chnum formar 2 varelser på sin drejskiva, Amenophis och hans Ka, medan Hathor ser på – Thot varslar Mutemwija om födelsen – Hathor och Chnum leder den gravida kungamodern in i födelserummet där hon föder barnet till Amon som håller det på sin arm – övervakade av modern och gudarna ammas barnet och hans Ka av gudagestaltade ammor och kor – 9 gudar bär barnet – Hekat visar upp barnet och hans Ka för en Nilgud – Horus överlämnar dem till Amon – Chnum och Anubis – Amenophis och hans Ka inför skrivargudinnan Seschat som registrerar faraonen.

Genom 1:a offerbordssalen som markeras av 4 kolonner kommer man till Alexander den stores sanktuarium (13). Makedonernas kung hade ju låtit kröna sig till farao när han erövrat Egypten och fått  sin faraonska värdighet bekräftat av Amons orakel i Siwa och han gav rummet dess nuvrande utseende. I stället för gudabåten ställde han upp ett granitskrin och relieferna visar kungens intåg i sanktuariet, kröningen med Amon som överräcker dubbelkronan till den knäfallande kungen och underrättar de nio gudarna om händelsen och så kungen som offrar till gudarna. En direkt jämförelse mellan Amenophis III:s traditionella reliefer på sanktuariets innerväggar och de senare förptoleméeiska relieferna på utsidan av sanktuarieskrinet visar en tydlig förändring i de regler som föreskrev de exakta proportionerna i förhållande mellan huvud, armar, ben och bål. Sentidens annorlunda indelning av människokroppen gjorde huvudena mindre i förhållande till bålen.

I södra änden av templet ligger resterna av kultbildens rum, ytterligare en offerbordssal liksom ett antal kapell (14). Innan man lämnar tempelområdet bör man också titta på yttermurarna till Amenophis gård, pelargången och Ramses gård. Här finns flera väl bibehållna reliefer med scener från Ramses II:s fälttåg till Asien. Runt omkring byggnaderna från Ramses tid har man också frilagt en romersk fästning (15) samt delar av byggnader från senare tid.

Allt om Egypten på Facebook

Några bilder från resan till Fayum mars 2017😊låt er som kikar in på denna sida inspireras 😊 ... Se merSe mindre

Se i Facebook

Nilen <3

... Se merSe mindre

Se i Facebook

Anordnar du ngr kryssningar på Nilen från Luxor? ... Se merSe mindre

Se i Facebook

Det är denna guide från Egypten jag letar efter. Vet du hur jag på ngt sätt ska kunna få tag i honom. Han är frilansare... ... Se merSe mindre

Se i Facebook

Min kvällslekyr; och boktips. ... Se merSe mindre

Se i Facebook