Sais

Print Friendly

Sais var landets huvudstad undr 24:e och 26:e dynastierna och ligger 30 km nordväst om Tanta på högra stranden av Nilens Rosettaarm, norr om byn Sa el-Hagara (inte att förväxla med San el-Hagar vid Tanis i Östra deltat). Man vet att denna gudinnan Neiths kultplats existerade redan under Gamla riket, men ännu har man inte gjort några fynd här som går längre tillbaka än till 3:e Mellanperioden.

Gudinnan Neiths tempel på vars område de ännu icke upptäckta kungagravarna bör ligga, beskrivs med förundran av Herodotos och då fanns redan åtminstone Amasis grav. Säkert hade också gravrövarna redan varit där för även om inga utgrävningar företagits i Sais förrän 1997 (-2012) har ett stort antal statyer av kungarna, prästerna, ämbetsmännen i Sais sedan länge hittat fram till museer runt om i världen. Dessutom finns mycket tillgängligt av den gravutrustning som tillhörde kungarna Apries och Psammetich I och III att man knappast längre vågar hoppas på att hitta dessa kungagravar orörda.

I Herodotos 2:a bok om historien ger han oss en ungefärlig beskrivning av stadens skönhet på den tiden och även Strabon och Plutarchos skriver om den. Under den kristna tiden var Sais biskopssäte och sista gången staden omnämns som en levande stad är på 1400-talet. De många lämningarna från lertegelbyggnationen som tecknaren i den berömde egyptologen R Lepsius expedition kunde se så sent som omkring 1850 är för länge sedan borta och det soltorkade teglet utspritt som gödningsmedel (”Sebbah”) på åkrarna i omgivningen. Stenblocken började man redan under antiken använda för andra byggnader och för dagens besökare finns det knappast något att se.