Fellucka på Nilen en Resedagbok

Print Friendly, PDF & Email

aswan fellucka banner

Det är fredag när vi kastar loss. Fredagsbönen har just avslutats och vår kapten Ahmed har anlänt något försenad med provianten för resan. Vi är, ett gäng på 16 personer, fördelade på två felluckor som förväntansfullt beger oss ut på Nilen i traditionella segelbåtar, som egentligen har plats för 12 personer, men som Ahmed säger –det blir så trångt då! Grytorna han kommit och burit på har hans Syster förberett –mat för hela resan. Öl har vi själva bunkrat tidigare.

Vår segling kommer att ta dryga tre dagar. Från Aswan i söder till Luxor i norr. På vägen skall vi se ett par av de vackraste tempel som Egypten kan bjuda på. Och det är inte få tempel vi har att välja bland: KomOmbo, Edfu, Esna, Philae… Och därefter konungarnas dal i Luxor. Och det väldiga Karnak….Och vi behöver inte anstränga oss, bara luta oss tillbaka på madrasserna och njuta av sceneriet från första parkett, tills båten lägger till vid kajen nedanför templen efter sträckan.

Båten är bred och öppen, och sittbrunnen helt täckt med madrasser som vi latar oss på under solskyddet som är uppspänt över oss, medan Nilstränderna i sakta mak ”flyter” fram. Nilfloden glittrar, och ett fem-, tio- tal vita segel syns runt om kring oss. Det gröna bälte som utgör Nilens stränder gör nästan ont i ögonen, och det är svårt att förstå att öknen –Det stora sand havet – bara ligger ett par kilometer bort. Livet som balanserar på dödens egg! Nilen är Egyptens livlina, och transportmedel –och har alltid varit det.

På stränderna går bönder och plöjer den bördigt svarta jorden, nu som förr. Svartklädda kvinnor med sina byk, står vid vattenbrynen och tvättar. Ahmed, som är vår kapten berättar att de Nubiska kvinnorna alltid går klädda i svart, som ett tecken på sorg, över att männen för 1500 år sedan gick med på att konvertera från kristendomen till Islam. En skröna naturligtvis, men Johannes berättar att Nubierna faktisk har en kristen historia. Överallt efter stränderna leker barn i det klara vattnet – Ja, här är Nilfloden faktiskt glasklar, innan den hunnit passera genom de överbefolkade områdena längre norr ut. Här och var nåtar fiskare sina nät i skuggan av palmerna inför nattens fiske.Jag tänker att det måste ha sett ut precis såhär, då faraonerna, Hatsheptsut och Ramsees II, färdades till templen i Nildalen i sina rollersom överstepräster.

Tanken hissnar och historien känns mycket nära. Vår första natt stannar vi till vid en sandig och enslig strand jämsmed ett par andra segelbåtar med turister. Alla talar vi lågmält där vi sitter i våra båtar och ser hur solen går ned i öknen, – stor och brinnande röd. Därefter stjärnhimlen. – ”Tusen och en natt” känns inte långt borta, tänker jag när jag ser vår besättning, gå iväg för att förätta bön. Ahmed, vår kapten dukar fram mat i sittbrunnen det blir både linssoppa med jordnötter, grillade auberginer och kyckling. Senare inser vi hur bortskämda vi blir ombord på vår båt –våra ”turist-” grannar på de andra båtarna äter spagetti och tonfisk i tre dagar, men ”vår” Johannes, känner kapten Ahmed väl, sedan de båda bodde och arbetade i Sharm elSheik för några år sedan. Och MAT är viktigt för en resa säger han belåtet. Efter maten bjuds vi på starkt kardemummadoftande kaffe, och Ahmed tar fram en liten trumma – En ”tabla”.

Ahmed är Nubier och i trettiofem årsåldern med ”hy svart som ebenholtz”. Han syns knappt i mörkret där han sitter på stranden. Endast ögon och tänder glimmar vita, och naglarna på fingrarna som rör sig över trumman. Han börjar spela en vemodig sång om det nubiska folkets öden, Och om de byar som lades under vatten då den stora dammen i Aswan byggdes. Det är fantastiskt, och resenärerna från de andra båtarna sluter upp, liksom några lokala fiskare som suttit en bit längre upp på stranden. Johannes plockar fram sin vattenpipa, som inte är mer än en glasburk och inte alls så fin och dekorerad som de flesta bazaar piporna är. – ”Detta är min rese- pipa” förklarar han, och tänder tobaken. Efter ett tag har han fått alla fiskare som suttit ock knutit garn en bit bort runt omkring sig, både de yngre och de äldre. Med livliga gester diskuterar de på arabiska något som för oss andra förblir obegripligt. Vattenpipan går runt. Och det går inte att ta miste på att samtalet förbrödrar, eller om det är pipan…? Eller så känner de Johannes sedan tidigare, vad vet jag? En av fiskarna gör upp eld, och kokar starkt thé och föreslår att vi sätter oss runt elden. De är enkla människor det syns, och till rytmen av Ahmeds trumma börjar de samstämt att sjunga. Det är andra melodier än de som Ahmed just sjungit. Fiskarna är inte Nubier utan ”Saidier”, en befolkning med en annan bakgrund och tradition. Deras hy är gyllenbrun, och deras kroppar svänger i takt med musiken Det blir mycket handklapp och danssteg på stranden, innan vi alla tar farväl för natten. Sover gör vi i båten under öppen himmel.

Resan har precis börjat…

Boka dagsutflykt med fellucka till Botaniska ön:

Lämna gärna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *