Sydöstra Gilf Kebir

Den sydöstra delen av Gilf Kebir utgörs av en kontinuerlig hjärtformad sandstensplatå som sänker sig mot öster. Den västra kanten utgörs av en 600 meter hög kontinuerlig klippvägg. Torra djupa flodfåror utmynnar i öster och somliga av dessa floddalar når över 20 km in in i massivet. Den övre delen av platån är helt platt och formlös, med undantag för några små kullar av basalt, -rester av vulkanutbrott som skedde någon gång efter att den nubiska sandstensgrunden bildats. Gilf libyskaöknen1 Platån blir mycket uppbruten nära den södra änden, och två stora wadis, Wadi Firaq och Wadi Wassa genomskär dess hela bredd. Nära mittenpartiet av Wadi Wassa  har distinkt rosa färgad sand efterlämnats längs med en ​uttorkad sjöstrand och nära mynningen av Wadi Firaq finns en rad av kullar som kallas ”Eight Bells” efter platsen för det brittiska ”flygfält” som låg belägen här under Andra Världskriget . Under den neolitiska pluvial-perioden blockerades två av de östra floddalarna av sand och två sjöar bildades bakom fördämningarna vilket gjorde att området under den tiden gav ideala livsbetingelser för de människor som befolkade området. Dessa två sjöar: Ard al Akhdar, och Wadi Bakht utgör de viktigaste arkeologiska platserna i regionen.

 

Läs mer

 Läs mer om Oaserna i Västra öknen

Fråga oss om resor till Egypten

Kommentar