Jebel Uweinat

Jebel Uweinat är ett enormt bergsmassiv i den annars platta och formlösa Libyska Öknen. Massivet ligger ungefär i mitten av det absolut torraste området, och reser sig upp som en enorm […]

Jebel Uweinat är ett enormt bergsmassiv i den annars platta och formlösa Libyska Öknen. Massivet ligger ungefär i mitten av det absolut torraste området, och reser sig upp som en enorm borg över den omgivande slätten. Dess höjd räcker för att ibland fånga lite av den nederbörd från den sommarmonsun som drar genom Afrika i  Sahel-bältet söder om Sahara och som  som ibland når så här långt norrut. Dessa regn är mycket ovanliga och det sista som registrerades här skedde i september 1998, och förmodligen kan det gå så mycket som 10-15 år utan regn i området. Men till och med dettaa lilla regn är tillräcklig för att tillåta en viss vegetation och djurliv i de större dalarna.gebeluweinat Libyska öknen4

Geologiskt består berget av två mycket olika delar. Den västra delen, som helt ligger i Libyen, består av en stor granitring, cirka 25 km i diameter, de eroderade resterna av en stor arkaisk granitklippa. Den inre delen  är mindre resistent mot erosion vilket medfört att en enorm urgröpning skapats mitten av ringen, genombruten av tre stora wadis. Den östra delen består av ett stort block av sandsten som vilar på det prekambriska urberget. Denna sandstensplatta bildar en stor upphöjd platå, som brutits upp i flera stora enheter. Massivet i söder är den högsta punkten (1932 m), och ytterligare tre stora, något lägre platåer som ligger åt norr, omgiven av lodräta klippväggar. I norr fortsätter landskapet ut i uppbrutna sandstens kullar i drygt tio mil åt norr och öster. I söder bildar klipporna en stor vinkelrätt mur som stupar nästan 600 meter till foten av berget. De höga platåerna och de nordliga kullarna genombryts av ett stort komplext dal system av Wadis som tillslut slås samman till Karkur Talh. En mindre dalgång, Karkur Murr dränerar den östra foten i söder. Nära mynningen av Karkur Murr finns en permanent vattenansamling i klippan, Ain el Brins (Bir Murr). gebeluweinat Libyska öknen2 Karkur Talh är den största dalen i området. Dess ingång är väl synlig milsvitt omkring när man kör mot massivet över den väldiga sandslätt som flankerar berget på den nordöstra sidan. Från den smala ingången till berget vindar dalen för  25 km mot det inre av sandstensplatån som utgör den högsta delen av Jebel Uweinat. Med undantag för några kilometer i början, ligger störstadelen av platån inne i Sudan. (Gränsen markerades nyligen av en skylt, det enda spår av mänsklig aktivitet i den annars helt orörda dalen). I takt med att man färdas inåt i bergsdalen blir den tunt fördelade växtligheten allt vanligare, tills man når en tät akacia skog och tuvor av Panicumgräs och colocynths täcker här dalbotten. Under förhistorisk tid var dalarna tätbefolkade, vilket framgår av de hundratals klippmålningar och gravyrer som finnas i skrevorna längs sidorna av de viktigaste dalarna. Under senare tid beboddes området av Tibou nomaderna då de tidigaste upptäcktsresandena komm hit i mitten av tjugotalet. Sedan 1931 är Tiboustammen borta från område tillföljd av den allt mer tilltagande torkan. För närvarande finns det en libysk gränspostering vid Ain Ghazal, och en liten polisbevakning vid Ain Doua. En mycket använd ökenled (allt är relativt) passerar längs med den västra kanten av berget och förbinder Kufra i Libyen med El Fasher i Sudan. gebeluweinat Libyska öknen3

Läs mer

 Läs mer om Oaserna i Västra öknen

Fråga oss om resor till Egypten

Kommentar