Bahariyaoasen

Print Friendly, PDF & Email

 

Den nordligaste av de 4 oaser i västra öknen som bildar New Valley-kedjan ligger vid en välbyggd avtagsväg på sträckan mot Faijum. Vägen byggdes på 1970-talet, för att det skulle vara lättare att exploatera järnmalmsgruvorna i västra öknen, och viker av åt höger bakom pyramiderna i Giza. Järnvägen (från Heluan), som delvis följde vägens sträckning användes uteslutande för järnvägstransporterna. Oasen ligger i en nästan oval sänka som sträcker sig 94 km i nord-sydlig och 42 km i östvästlig riktning, men den egentliga grönskande oasens yta är endast 18 x 9 km. Här finns inte heller någon sammanhängande bebyggelse utan oasen består av 8 större och 18 mindre byar och bondgårdar. Om oasens historia under faraonernas tid finns ingenting i källorna förrän i början av Nya riket, trots det faktum att man här har funnit en Sesostris-skarabé. I en skildring av segrarna över hyksosfolket nämner kung Kamose oasen som på den tiden kallades Djesdjes eller Mechtet.

Under saitertiden (26:e dynastin) hade religionen en stark ställning här, något som framgår tydligt av de talrika arkeologiska fynden från just den här perioden. På den tiden fanns 2 bosättningar i oasen, en vid Bawiti/El-Qasr och den andra vid Mandischa längre österut. Under den romerska kejsartiden omnämns platsen som Oasis parva i de latinska texterna. Efter en betydelsefull kristen period följde så en snabb islamisering och fram till dess att fatimiderna åter erövrade platsen etablerades t.o.m en liten oberoende berberstat i den här oasen, som under historiens gång också haft stor betydelse som slut- och startpunkt på ökenvägen till Bahnasa, det gamla Oxyrhynchos i Nildalen.

Överallt i oasen finns ett stort antal varma källor som inbjuder besökaren att bada, men framförallt kvinnliga turister bör tänka på att inte uppträda alllt för ogenerat.

Den största orten består av de sammanvuxna grannbyarna Bawiti och El-Qasr.

Det var tack vare den egyptiske arkeologen A Fakhry som Bahriya, som betyder den nordliga, i likhet med de övriga oaserna fick en plats inom egyptologin. Tyvärr väntar många av de fyndplatser som han dokumenterade fortfarande på att grävas ut och undersökas ordentligt även om en del betydande utgrävningar gjorts under senare år. Några av minnesmärkerna, t.ex. klippgravarna i utkanten av byn Bawiti, är tillgängliga för turister medan andra har täckts av sanddyner eller medvetet skottats över med sand av konservatoriska skäl.

Läs mer om oaserna i Västra Öknen:

 

 

Lämna gärna en kommentar