Ain Amur

Print Friendly, PDF & Email

 

Som platsen antyder (“ain” = källa) har denna plats mellan oaserna Kharga och Dakhla den lokala vattentillgången att tacka för sin existens och den var också en viktig rastplats på den karavanväg som gick längst Libyska öknens kedja av oaser, paralellt med Nildalen. Denna gamla handelsväg förband Egypten med Sudan och Afrikas inre och kallades “Darb el-Arbain” (fyrtiodagarsvägen) eftersom man klarade den på just 40 dagar.

Allra senast under de av romerska kejsarnas tid försågs åtminstone mittsträckan på handelsvägen med militärbevakning i form av en kedja av befästningar som oftast låg väl synliga och alltid inehåll en tempelanläggning. Å ena sidan anförtrodde man det militära fortet och därmed också gränsbevakningen åt gudarna, å andra sidan kunde övernattande ökenresenärer rikta böner och tacksägelser till de lokala skyddsmakterna. Enligt vad vi vet i dag var Deir el-Hagar i västra utkanten av oasen Dakhla den nordligaste försvarsanläggningen och därefter kom Ain Amur på vägen mot Kharga, just på den plats där ökenplatån åter tar över efter nedstigningen i dalsänkan kring den djupa oasen. Nadura som var nästa militärpost låg strax norr om Kharga och sedan följde fästningarna i Qasr Ghueida, Qasr Zayan och Qasr Dusch, alla inom synhåll från varandra och i rak linje söder ut i riktning mot Kordofan i Sudan.

Den enda möjlighet att få tag på vatten mellan oaserna Kharga och Dakhla var i Ain Amur varför Darb el-Arbain måste böja av i en liten båge mot norr. I dag har denna väg blivit nästan oframkomlig på grund av vandrande sanddyner och för att den nya förbindelsen mellan de båda oaserna viker av i en vid båge åt söder, också den länge hotad av de vandrande sandmassorna. Här gick också en gammal karavanväg som kallades Darb el-Ghuban, men här finns inget vatten och rutten var också en dag längre än den ovan omtalade sträckan över Ain Amur.

Sedemera har ett gruvbolag byggt en avtagsväg norrut från asfaltsvägen KhargaDakhla för att underlätta brytningen av den malm och de fosfater man upptäckt inte långt från Ain Amur. Nu blev det åter lättare att ta sig fram till den enligt belägna tempelruinen även om man den sista biten behöver ha tillgång till terränggående fordon.

Läs mer om Ain Amur:

 Läs mer om Oaserna i Västra öknen

Lämna gärna en kommentar