Klosteranläggningen

Print Friendly, PDF & Email

Trots flera utbyggnader kan man fortfarande urskilja den historiska kärnan innanför klostermuren, ett mäktigt försvarstorn som gav skydd vid beduinöverfallen och där alla livsförnödenheter fanns samlade. Kring tornet låg kyrkan, refektoriet (matsalen) och munkcellerna utspridda. Den för munkarnas försörjning så viktiga källan förlades först under senare utbyggnadsfas innanför klostermurarna.

I dag befinner sig den bakre klostermusen direkt på det vattensprång från vilket vattnet utgår för att sedan samlas upp i två dammar. Inne i ekonomibyggnaderna framför källorna finns altjämt vin- och oljepressarna och på gården framför byggnadern står en sädeskvarn. Alltsedan den sista utbyggnaden av den egentliga klostermuren år 1854 är samtliga byggnader liksom den omfångsrika och vackra klosterträdgården samlade bakom den 2 meter tjocka, 12 meter höga och ca 2 km långa murinhägnaden. Platsens karraktär av försvarsanläggning understryks av den mäktiga portbyggnad som är den enda ingången. I sitt galleri står fortfarande en vinch som inte använts på mycket länge, men som när faran hotade skulle lyfta in både personer och deras bördor i klostret utan att man behövde öppna klosterportarna.

Den äldsta byggnaden på klosterområdet är troligen refektoriet (oftast daterad till 600-talet) med dess spartanska inredning av bänkar och bord av sten och en speciell stol endast för abboten. I våningen ovanför refektoriet finns ett bibliotek med värdefulla handskrifter, de flesta en gåva av ärkebiskopen av Abutig från slutet av 1700-talet.

Med undantag för den 20 x 6 meter stora titulärkyrkan från sen 900- eller 1000-tal, som står på golvet från en ännu äldre kyrka från 500-talet, är samtliga 6 kyrkor innanför klostermurarna av senare datum. Detsamma gäller munkcellerna, den lilla gäststugan och resten av ekonomibyggnaderna som är inordnade i ett rätvinkligt system av trånga passager och gränder.

Man har inte kunnat enas om huruvida titulärkyrkan i dag verkligen härbärgerar kvarlevorna av den helige Antonius. Den förtjänar emellertid att uppmärksammas för sina betydande målningar. De äldsta, av ärkeängeln gabriel och Mikael, är från 900-talet och återfinns inuti den arkad som leder till sanktuariet. . Övriga väggmålningar, i det kvadratiska narthex, i koret intill (båda kupoltäckta) och i det tredelade sanktuariet med sitt breda förrum, härstammar däremot från 1000-1200-talen. Eftersom dessa som genom ett under överlevde förstörelsen av klostret vid de muslimska tjänarnas uppror är de ett av de mycket få exempel på väggmålningar från tidigt 1000-tal. I narthex och på korets väggar återges ett ridande helgon och en förteckning över 20 stående helgon i spetsbågade arkader. Helgonen samt motivet från Kristi liv längst bak i absidiern har under senare år restaurarats och den tidigare så förmörkade soten avlägsnats och framstår nu tydigt. Målerierna i det lilla sidokapellet brevid narthex är ännumera färgranna med sin kraftigt gröna bakgrund (Kristus flankerad av 4 änglar och evangelisternas symboler och flankerad av Johannes och Maria).

Lämna gärna en kommentar