Området kring Abu Mena

Över den helige Menas grav restes en enkel gravvård i form av en tetrapylon. Några arkeologiska bevis för detta finns inte, men texterna berättar om den. Vid sekelskiftet mellan 300- […]

Abu mena kartaÖver den helige Menas grav restes en enkel gravvård i form av en tetrapylon. Några arkeologiska bevis för detta finns inte, men texterna berättar om den. Vid sekelskiftet mellan 300- och 400-talen fick gravvården ge plats åt en basilika som först fick ett stort antal tillbyggnader men på 500-talet slutligen byggdes om helt till en större kyrka med tre absidier. Detta bygge förstördes troligen vid någon av de persiska sassanidernas framstötar och martyrernas kyrka fick sin slutliga gestalt i form av en krypta som integrerades i en femskeppig basilika, byggd under patriarken Josephus (831-849). Den 30 steg långa marmortrappan till den rymliga gravkryptan 8 meter längre ned finns fortfarande kvar.

omedelbart öster om gravkryptan ligger en väsentligt större (67 x 32 meter mot 38 x 22,5 meter för gravkyrkan) treskeppig huvudbasilika, också den med tillbyggda tredelade tvärskepp (50 meter breda och 20 meter djupa). Baserna till 56 marmorkolonner från den kyrkobyggnad som uppfördes i början av 500-talet finns på plats än i dag. I skärningslinjen mellan långskeppet och tvärhuset med den östra absiden  fanns en gång en baldakin uppburen av 4 kolonner och under baldakinen stod huvudaltaret. Denna kyrkobyggnad, som ibland kallas Arcadius-basilikan, är hopbyggd med gravkyrkan, varför den tr dörrar breda huvudportalen måste placeras på långhusets södra sida. Det finns emellertid sidoingångar från norr, både i långhuset och tvärskeppet.

På 400- 500-talen byggde man till ett baptisterium på gravkyrkans västra sida. Mitt i denna långsträkta åttakantiga byggnad, 36 x 25 meter och med ett narthex i väster, finns en stor avtrappad dopbassäng av sten.

Mitt i ett kyrkogårdsområde, från 600- 800-talen, ca 300 meter norr om komplexet med stora basilikan, gravkyrkan och baptisteriet (och skilt från detta genom härbärgen och badanläggningar med en väl bibehållen uppvärmningsanläggning/hypokaust) ligger Norra basilikan som med sitt Atrium åt väster och många kringbyggda bostads- och ekonomiutrymmen antas vara den plats där patriarken bodde under sina besök på pilgrimsorten. I anslutning till det högra sidoskeppet i den treskeppiga kyrkan finns dessutom ett litet sidokapell.

Östra kyrkan ca 100 meter längre österut är en centralbygnad kring ett kvadratiskt mittrum omgivet av 4 absider med vardera två ”skal”. Den inre ”klövern” stöds av kolonner. På utsidan bryts däremot byggnadesn symmetri av spetsvinkliga annex av varierande utseende i vinklarna mellan de utskjutande absidierna. På kyrkans västra sida finns ytterligare ett atrium och baptisteriet i nordvästra hörnet förtjänar att uppmärksammas.

Den heliga platsen hade sin glansperiod på 400-500-talen men förlorade snabbt i betydelse efter islamiseringen och övergavs antagligen på 1200-talet. Att platsen hade blivit känd så snabbt berodde säkert på det faktum att pilgrimerna kunde köpa och ta med sig hem det helbrägdagörande vattnet från de 90 källor som sprungit upp sedan den helige menas begravts här. Vattnet fylldes på platta små terrakottaflaskor, de s.k menasflaskorna, formgjutna och brända på platsen, (Se: Grekisk-romerska museet i Alexandria), och försedda med dekor, oftast en bild av den helige Menas stående mellan två liggande kameler. En stor samling av de här flaskorna finns även på Koptiska museet i Kairo. Legenden berättar att det var kamelerna som bar meryrens kropp till Egypten som genom sitt egensinniga uppträdande visade på den plats där helgonet slutligen begravdes. Det var också en menasflaska (menasampull), medförd av en av beduinerna, som i sista ögonblicket räddade den törstande upptäckaren av Abu Mena, C M Kaufmann, vilket ledde till att man fann den gamla pilgrimsorten.

 

Fråga oss om resor till Egypten

Kommentar