Möt Egyptens sista Tarboush-makare

Hittade ett litet videoklipp häromdagen där Egyptens siste traditionelle Tarboshmakare intervjuas. Här får man även en liten snabbkurs i vad de olika fez-modellerna som fortfarande används berättar om bäraren.

 

Lite ’Tarboushhistorik’

År 1829 beordrade den osmanske sultanen Mahmud II sina civila tjänstemän att istället för turban bära fez. Detta gjordes som en radikal jämlikhetsreform för att komma bort från turbanernas singnalerade av förmögenhet, yrke religionstillhörighet och/eller rang.  Och Fezen, eller ’Tarboush’ som den kallas i Egypten, kom snabbt att bli en symbol för modernitet i hela Främre Orienten.

 

tarboush 1
Tarbousch av ”kung Farouk modell”

Initialt var fezen alltså en symbol för modernitet – ett sätt att komma bort från det tidigare rangordnandet och indelandet av människor utifrån religionstillhörighet, och den antogs snabbt som huvudbonad i alla samhällslager; från Sultanen själv ned till minste skoputsare, och blev även ett självklart uttryck för en gemensam ”orientalisk” kulturell identitet i hela riket och i dess angränsande länder.  I början av 1920-talet var fezen så allmänt accepterad som gemensam identitet att Mustafa Kemal Atatürk bestämde sig för att förbjuda den i Turkiet 1925.

I Egypten avskaffades ’tarbouschen’ dock först efter Nassers militärkupp 1953 som ett led i att fjärma sig från den kungliga tiden även om den fortfarande lever vidare i olika former och fortfarande bärs av främst muslimska religiösa ledare (som en detalj till ämbetsdräkten), men även av t.ex. personal på turisthotell och restauranger där en ’tarboush’ ofta används för att ge en liten nostalgisk ’lokalfärg’ åt besökaren.

 

 

 

Fråga oss om resor till Egypten

Kommentar

Leave comment

Your email address will not be published. Required fields are marked with *.

Translate »