Kärlekshistoria från pyramidernas tid

Hon var tempelprästinna och hette Meretites, och han var sångare vid faraos hov och hette Kahai och levde för cirka 4.400 år sedan i den tid då pyramiderna byggs i […]

Hon var tempelprästinna och hette Meretites, och han var sångare vid faraos hov och hette Kahai och levde för cirka 4.400 år sedan i den tid då pyramiderna byggs i Egypten, och deras kärlek återspeglas ända in i vår tid i en mycket ovanlig scen som finns avbildad i deras grav och i full färgprakt.

Graven ligger i Sakkara utanför Kairo, strax söder om pyramiderna i Giza och är en familjegrav som engång även innehöll Meretites och Kahais barn, och möjligen även deras barnbarn. Bland scenerna finns en vackert målad relief där paret avbildats djupt tittandes i varandras ögon, med Meretites högra hand vilande på Kahais högra axel.

En sådan tydlig uppvisning av tillgivenhet var ovanligt i Egypten under pyramidåldern. Endast ett fåtal  kända exempel på par vända mot varandra, ansikte mot ansikte i en omfamning, har överlevt in i våra dagar från Gamla rikets tid (2649 f.Kr. till 2150 f.Kr.), som var den tidsperiod då paret levde, och som pyramiderna i Egypten uppfördes.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Denna scen, där de är vända mot varandra, liksom på andra bilder i graven, tyder på att kvinnorna under det Gamla rikets tid tycks ha levt i en tid av betydligt högre grad jämställdhet än vissa forskare tidigare velat tro. Flera av bilderna i graven visar Meretites och andra avbildade kvinnor lika stora som sina män eller bröder vilket tyder på en jämbördig status.

I scenen bär Kahai en peruk, en krage över axlarna, kilt, armband och leopardskinn. Han också håller en stav och spira, som tjänar som symboler för den auktoritet och ansvar som troligen kom med han position som sångmästare. Meretites ’garderob’ innefattar en lång peruk, en bred halskrage, armband och en lång klänning med axelband som verkar låta ett bröst exponeras. Denna typ av omfamning var inte begränsad till enbart romantisk kärlek; en av de få andra liknande omfamningar kända från Pyramidernas tid i Egypten visar två män som var sannolika tvillingbröder. (även om somliga hävdar att de i själva verket var älskare, men det är en annan historia).

Själva graven upptäcktes 1966 och har publiceras i en bok 1971 med huvudsakligen svartvita bilder. Forskarna återvände till graven i januari och februari 2010 för att studera och dokumentera den i fyrfärg. ”Denna grav är en av de mest färggranna exemplen på Gamla rikets konst och förtjänade verkligen att publiceras i fullfärg skriver författaren  Lashien i boken ”The Chapel of Kahai and his Family” (The Australian Center for Egyptology: Reports 33, 2013). När graven upptäcktes fann man även mumifierade kvarlevor i den, men det är inte säkert om de verkligen tillhörde de familjemedlemmar som graven en gång uppfördes för. Egyptier i senare perioder lät ofta återanvända tidigare gravar

Arkeologiska och konstnärliga bevis tyder på att graven uppfördes under, eller strax efter kung Niuserres regeringstid (2420 BC – 2389 BC), en kung som konstruerat sin egen pyramid strax sydost om pyramiderna i Giza vid en plats som idag går under namnet Abusir.
Kahai och hans söner bär titlar som tyder på att de alla arbetat som sångare och sångmästare, och Kahai kallas ”övervakare av sångarna i de två husen.”  En titel som bekräftar att han och familjen verkade vid det kungliga palatset. Förmodligen är det ett resultat av detta som deras grav är så särskilt vacker och skickligt dekorerad, möjligen av de kungliga konstnärerna.

Och Kahais grav innehåller verkligen konst utöver det vanliga. En färgstark scen visar till exempel två personer som sjunger medan musiker spelar harpor och flöjter. Huruvida musikerna som är Kahais familjemedlemmar eller andra personer är dock okänt. Troligen sjöng Kahai fortsatt vid hovet även efter det att han fått sin titel, och kombinerade detta då med mer administrativa uppgifter som sångmästare. Om man tittar på andra bilder av musiker från samma tid som Kahai och hans familj levde hittar man inga bevis för några större orkestrar- eller sånggrupper som skulle ha motiverat en heltids tjänst som dirigent. Framställningarna visar istället små grupper om två till fem män och / eller kvinnor som spelar stråk- och blåsinstrument, med en eller två sångare.

Även om graven inte avslöjar vilka specifika sånger som Kahai sjöng för Faraos familj, borde dessa åtminstone i vissa fall har varit glada tongångar och texter. Från andra inskriptioner vet man att sånger ofta handlade om till exempel att njuta av dagen, och det kan här vara värt att notera att en sångtext man hittat uppmuntrar åhörarna att ”äta, dricka och vara glada.”
Även om Kahai tydligt var framgångsrik i sitt jobb, saknades det dock inte tragedier i hans familj. I en av gravinskrifterna framgår datt Kahai varit tvungen att begrava en av sina vuxna söner vid namn Nefer. Gravdekorationerna här innehåller bland annat skildringar av Nefers små barn, och en inskrift tyder på att Nefers fru var gravid vid tidpunkten för sin död. Men även när familjemedlemmar dog, kunde deras efterlevande trösta sig i tron ​​att graven gav dem ett sätt att hålla i dem någon form av fortsatt kontakt med den döde. I graven finns fem ”falska dörrar” med bilder av den avlidne, som agerar som portar mellan de levandes och de dödas världar.

Mat placerades framför den falska dörren och man trodde att den avlidnes Ka (livskraften)  kunde komma ut genom de falska dörrarna för att ta emot gåvorna där ute äta och ricka och för en stund njuta av dagen i de levandes värld.

Läs mer om Sakkara:

Fråga oss om resor till Egypten

Kommentar

Etiketter: