Heliopolis

Det antika Heliopolis vid byn Matariya nordost om Kairo skall inte förväxlas med den nyastadsdelen Heliopolis i nordöstra Kairo som man i regel passerar igenom på vägen till flygplatsen i Kairo och som byggdes upp i öknen 1905/06 direktfrån ritningarna på baron Empains skrivbord. Det antika Heliopolis var solguden Ra´s huvudkultort och ett av landets teologiska och religiösa centra och så berömt att det åerfinns på flera ställen i Gamla testamentet, då under namnet On (av platsens gammalegyptiska namn Iunu).
Idag finns emellertid praktiskt taget inga rester kvar av den forna huvudstaden i Nedre Egyptens 3:e provins, trots de otaliga tempel som finns uppräknade i de gamla papyrustexterna. Här får man ochså veta att staden var kultcentrum inte bara för Ra-Harachte, som gav den dess grekiska namn (Heliopolis = ”solstaden”), utan också för guden Atum (inte att förväxla med Aton) och Mnevistjuren som levde här och som när den dog balsamerades och begravdes i gallerier (jfr Apistjuren i Sakkara och Buchistjuren i Armant). Emellertid har befolkningen i den näraliggande huvudstade Kairo i stor utsträckning hämtat de redan bearbetade tempelstenarna till sina egna husbyggen, vilket inneburit att alla dessa kultplatser nu är förstörda.
Många av de otaliga obeliskerna som en gång ställdes upp här fördes bort redan under antiken, t.ex. till Alexandria för att ge den nya ptolemeiska metropolen en faraonisk prägel eller till Rom där en av obeliskerna från Heliopolis står uppställd på Piazza del Popolo. Den enda obelisk som fortfarande står kvar upprätt på området är Sesostris I :s obelisk från början av Mellersta riket. Till den fanns en pendang som emellertid föll omkull på 1100-talet e.Kr.
Under utgrävningsarbeten hittade man på 1980-talet ytterligare en, ännu äldre, obelisk som rests av farao Teti och som fortfarande ligger sönderbruten brevid stensockeln till ett litet kapell som förmodligen var av trä och vars grundplan har markerats med spår i sockeln. I den lilla parken omkring obelisken finns montrar med reliefblock, t.ex en fris med Nilgudar från Amenophis III :s tid.
I ”byn” (stadsdelen) Matariya finns ett litet kapell till jungfru Maria och det var långt in på medeltiden en viktig vallfartsort eftersom den heligafamiljen lär ha vistats här under sin flykt till Egypten. Framför kapellet står ett mullbärsfikonträd sm planterades 1672. På samma plats stod tidigare ett äldre träd under vilket Maria sägs ha ammat Jesusbarnet, en kristen omtolkning av den lokala legenden om det heliga trädet under vilken Isis stillade Horusbarnets hunger. Även källan som ger vatten åt trädgården med Mariaträdet sägs ha skapats av Jesusbarnet.
I omgivningarna ligger även Gebel Ahmar, som är ett berg vid Heliopolis som både på det nuvarande arabiskaspråket och detfaraoniska ”Dju descher” betyder ”det röda berget”, vilket tyder på att man redan under Gamla riket bröt den röda omkristalliserade sandstenen, s.k. kvartsiten, som förekommer här. Både färgen och det faktum att fyndigheten låg så nära ”solstaden” gjorde den tilltalande stenen predestinerad för statyer och byggnader i samband med solgudens kult. Den röda kvartsiten var t.ex. ett mycketomtyckt matrial bland bildhuggarna i Amarna, men redan farao Radjedef, som under den tidiga4:e dynastin gav nytt liv åt solgudskulten, lät bildhuggarna använda den här stenen till statyerna på sitt pyramidområde i Abu Roasch.
Det var i Heliopolis som man våren 2017 fann en gigantstaty av Ramses II.
Heliopolis finns även omnämnd i Bibeln som staden On