S:t Antonius

Den helige Antonius levnadshistoria finns nedtecknad i en krönika författad av den helige Athanasius och kan här bara återges i stora drag. Enligt krönikan lär den ålderstigne eremiten dött år 365 vid 105 års ålder. Att vi vet var hans grav var belägen beror på att två av hans lärjungar skötte den. Det finns åtminstone en text som kan dateras till år 407 och som talar om existensen av en liten kyrka vid Wadi Arabas mynning, som var den plats där Antonius lär ha verkat. Vid den här tidpunkten kan man väl knappast tala om ett kloster och när detta uppstod är och förblir oklart. Man utgår från att anläggningen kom till före 800-talet eftersom de äldsta målningarna i klosterkyrkan är daterade till 900-talet. Sin blomstringstid hade detta lostercentrum mellan 1200- och 1400-talen, en tid då också många europeiska pilgrimmer dyker upp här och medlemmar av olika munkordnar innehade högt uppsatta kyrkoämbeten. Det abrupta slutet kom troligen 1484 eller 1483 när munkarna dödades av sitt eget muslimska tjänstefolk och klostret tömdes för gott och väl 50 år. Visserligen fick de båda klostren som tillägnats Antonius och Paulus återigen liv under patriarken Gabriel VII (1525-70), men så stora som förr blev de aldrig. på senare tid har klosterrörelsen fått ett uppsving i Egypten, och idag bor ca 70 munkar här i klostret och många tusentals pilgrimer besöker årligen klostret under festdagarna.

• Antoniusklostret
  • Klosteranläggningen
  • S:t Antonius