Wadi Natrun, ca 100 km nordväst om Kairo, var en plats av stor betydelse för de gamla egyptierna, för det var här som de utvan kristallsoda, ett ämne som användes till mumifieringarna. Kristallsodan utvanns ur de stora fyndigheter av natriumkarbonat som ännu idag finns där saltsjöarna i området torkar upp varje sommar.
Idag utvinns fortfarande natriumkarbonat av den kemiska industrin i området, även om Wadi Natrun numer främst är känt för sina uråldriga koptiskt-kristna kloster. Förutom deras ensliga och rogivande omgivningar är klostren väl värda att besöka för att uppleva den koptiska konst som finns här , och då särskilt Sourian klostret.
Historia
Ett besök till klostren i Wadi Natrun ger lite spännande ledtrådar till hur den koptiska kyrkan överlevt genom århundraderna, för det är nämligen öknen som länge varit den viktigaste beskyddare av den kristna tron i egypten. Det var hit tusentals kristna flydde under de romerska förföljelserna under 300-talet. Här bodde man i grottor eller byggde kloster, och utvecklade på så sätt den kristna klosterrörelsen som senare kom att antas även av de europeiska kristna.
Centralpunkten i klostren var kyrkobygnaden, i anslutning grävdes brunnar, byggdes förrådsrum, matsal, kök, bageri och munkarnas celler. Dessa isolerade, ofta oskyddade samfund utsattes för destruktiva räder med början år 817 då arabiska stammar skövlade sig fram genom egypten i sin kamp för att erövra Nordafrika. Av de 60 kloster som engång låg spridda över dalen, finns i dag bara fyra kvar.
Det religiösa livet i dagens kloster blomstrar nu på nytt. Den koptiska Påven väljas fortfarande bland munkarna i Wadi Natrun och klosterrörelsen upplever en stark renässans, där många unga noviser vallfärdar ut till klostren för att iklädas de långa munkkåporna och broderade huvorna för att leva inom klostrens gamla murarna i öknen. Fortfarande drar många av munkarna i Natrundalen tillbaks för att leva i total enskildhet i grottorna i den omgivande landsbygden under veckor och månader åt gången.
