Mumifiering
De tidigaste av de ”gamla egyptierna” begravde sina döda i små gropar i öknen. Den varma och torra sanden torkade ut organen snabbt och skapade naturliga ”mummier”.
Senare, började man begrava sina döda i kistor för att skydda dem från vilda djur i öknen. Men man insåg att kroppar som placerats i kistor ruttande och förstördes när de inte som tidigare blev utsatta för varm, torr sand i öknen.
Under många århundraden utvecklade därför egyptierna metoder för att bevara de dödas kroppar så att de för alltid kunde bevaras intakta. I processen ingår att balsamera organ och vävnader som därefter linads och sveps in i linneband. Idag kallar vi denna process mumifiering
Graden av mumifiering beror på vad den avlidne hade råd med. Den mest exclusiva behandlingen består av fyra grundläggande steg:
1. Samtliga av de inre organen, utom hjärtat, togs bort. Eftersom dessa organ var de första delarna av kroppen som bröts ner efter döden, men som var nödvändiga i livet efter detta, mumifierades dessa för sig och förvarades därefter i särklilda canope kärl som placerades i graven nära den mumifierade kroppen under begravningen. Hjärtat ansågs vara sätet för intelligens och känslor och fick därför oftast vara kvar i kroppen. Hjärnan, å andra sidan, ansågs dock inte ha någon betydande värde under åtminstonde det nya kungariket, och avlägsnades genom näsan och kasserades.
2. De organ som avlägsnats samt kroppen förpackades därefter med ett lager av kryddor och salt som användes som ”torkmedel” för att dra ut vätskorna ur vävnaderna. Kroppen lämnades därefter att torka ut under fyrtio till femtio dagar. Vid den här tiden hade kroppens alla vätskor hade absorberats och bara hår, hud och ben var kvar.
3. Kroppens håligheter fylldes därefter med harts, sågspån eller linne och formades för att återställa den avlidnes utseende.
4. Kroppen förpackades väl i många lager av linne och med många lyckobringande amulets lindades in mellan skikten. Den viktigaste amuletten var skarabé, en-skalbagge som placerades över hjärtat. Smycken placerades även de under bandagen. Vid varje etapp av lindningen, reciterade en präst trollformler och böner. Hela detta förfarande kan ha tagit upp till femton dagar. Hela mumifierings proceduren tog sjuttio dagar. Den mumifierade kroppen lades till vila i en sarkofag (kistan) i en grav, där man trodde att den skulle förbli för evigt.
