Enkelt om Mumier och Mumiekistor

Egyptierna hade mycket tidigt kommit underfund med att kroppar som begravts i den torra sanden ofta bevarades. Kropparna torkade helt enkelt och blev mumifierade. Med tiden blev egyptierna experter på att konservera kroppar genom balsamering. de trodde att den döde behövde sin kropp i nästa liv.

Balsameringsmetoden varierade. Vanligen tog processen 70 dagar. Hjärtat togs ut genom näsborrarna och de andra organen togs ut genom ett minimalt snitt i buken och lades i särskilda krukor. Endast hjärtat lämnades kvar för att kunna vägas i nästa liv. Balsameringen gick ut på att den döda kroppen torkades ut med saltkristaller av ett ämne som kallas natron. Sedan täcktes den med oljor och salvor och lindades slutligen in i bindor. Mumien lades sedan i en serie kistor, som var människoformade.

Kanopkärl

Kroppens inre organ förvarades i särskilda kärl eller urnor s.k. kanopkärl. Kärlet som pryddes av ett människohuvud innehöll levern, den med babianhuvud lungorna. Magen lades i urnan med sjakalhuvud och tarmarna i urnan med falkhuvud.

Mumiekista

När den balsamerade kroppen hade blivit inlindad lades den i en rikt dekorerad kista. Både på in- och på utsidan hade den inskrifter som skulle hjälpa den döda personen i Dödsriket. Ibland hade man flera kistor innanför varandra. De inre kistorna var gjorda av målat eller förgyllt trä och den yttersta var en sarkofag av sten.



Fråga oss om resor till Egypten

Kommentar