Faraonernas Begravningar

När en farao dog gjordes allt som var möjligt för att han tryggt skulle nå gudarna. Under Nya Riket lades den döde faraos kista med mumien i en båt och skeppades över Nilen till västra stranden. Där lades den i ett slags kapell som drogs av oxar på en släde till Konungarnas Dal. Begravningsprocessionen var praktfull. Präster brännde rökelse och stänkte mjölk över färdvägen. Kvinnorna spelade rollen av officiella gråterskor. Framför själva graven uppfördes en dans och en präst läste besvärjelser. Sedan utfördes olika cermonier och man höll en begravningsmåltid, varefter kistan fördes in i graven. I graven lades också offergåvor som mat, dryck och olika dyrbarheter. Slutligen förseglades graven.

Processionen

Kistan lades i ett båtformat kapell som stod på en släde. Prästerna sjöng och bad samtidigt som  släden drogs bort mot gravplatsen. Stora begravningsplatser som Konungarnas Dal brukar kallas nekropol, vilket betyder ”de dödas stad”. Kistan fördes ned i graven, till sin slutliga viloplats, genom en lång och sluttande korridor. I själva gravkammaren var den döde omgiven av en mängd olika föremål och rikedomar.

Ushebtifigurer

Uschebtina var små lerfigurer som lades i graven. De hade som uppgift att arbeta för den döde i Dödsriket. De var hans tjänare och arbetare. De fick liv genom en särskild besvärjelse som fanns skriven på dem.

Livet efter döden

Efter mumifieringen hölls en cermoni som kallas ”munöppningscermonin” där prästerna läste speciella besvärjelser och la det egyptiska korset ankh mot den dödes läppar för att öppna upp för den avlidnes ”ba”, -hans personlighet, som tog en form av en fågel. Bafågelns uppgift var att hjälpa den döde att återförenas med sin ande, ”ka””, så att livet kunde gå vidare i Dödsriket.

Dödsboken

Dödsboken är en slags guide för den döda. Den innehöll magiska formler som garanterade en trygg färd genom det okända. Prästerna läste högt ur boken vid begravningen och boken följde sedan mumien i graven.


Fråga oss om resor till Egypten

Kommentar